Det handlar om betydelsen

I somras var en sådan period då jag varje dag lyssnade på Sveriges Radio, framför allt P1 och P3. Med jämna mellanrum tycker jag att den kommersiella musiken, eller popmusiken om man så vill, håller hög kvalitet och ger mig så pass mycket att radiolyssnandet betalar sig. Exempelvis när en hiphopartist klarar av att hålla sig på god fot med både marknaden och sin integritet. Eller när en popgrupp verkar tro på sig själv på ett ärligt vis. Kanske var sommaren en sådan period, eller så var jag bara glad över att kunna lyssna på svensk radio igen. Men nu är det slut. Radions utbud är mer meningslöst än på länge. Om man bortser från ett par specialinriktade program som anstränger sig lite extra för att lyfta fram intressanta artister. Eller för all del alla nätradiostationer.

Andres Lokko behandlar i SvD No Music Day, ett påhitt av Bill Drummond, ena halvan av KLF. Under en dag ska ingen musik höras, i radio, TV, butiker. Syftet var och är att belysa hur obetydlig musiken har blivit i vår vardag, hur den har förvandlats till en bakgrundstapet utan direkt syfte. Men samma skval hördes trots allt under No Music Day, om jag inte minns fel. Dagens popmusik träffar utan att beröra, inget direkt budskap, ingen tanke. Varken sändarna, i form av mediekanalerna, eller artisterna verkar vilja säga något.

Detta är inga nya, eller originella, åsikter. Men, precis som Lokko framhåller, så tål de att diskutera. Vi måste göra oss påminda om vad musik betyder för oss, vad de som skriver och producerar musik betyder för oss. Vänner, familj, och okända ifrågasätter ofta mina skivinköp, inte min musiksmak utan varför jag köper skivor över huvudtaget. Varför jag inte bara laddar ner allt jag vill ha. Det finns ju där gratis. Musikens betydelse brukar vara mitt argument.

Andreas Nilsson

Teatron

Jonas har skrivit att han för tillfället är för åsiktsmässigt utbränd för att kommentera Teatron. Well, jag kommenterar gärna, trots att jag oxå är lite trött och säger att Sthlm nog ändå är Sveriges bästa klubbstad just nu. Spana in bokningarna på Kornél & Sebastians klubb på onsdagarna, Roman Flügel, Mathew Jonson, Gabriel Ananda och Joris Voorn de närmsta veckorna!
Jag är i Sthlm nästa vecka så min onsdag är nu bokad.

/Addelito

Sammanfattning

John Dahlbäck på Inmission

1. Kontra-Musik har hittat ny lokal för A Guy Called Gerald 2/12, hurra. Mer info hittar du här.
2. Bra intervju med Michael Mayer finns här.
3. John Dahlbäcks album på K2 är superbra.
4. En bra och mysig technomix hittar du här. Tack Billy.

Veckans skivtips

"A few times. Of course, the police would listen to every record when you crossed the border to find out if it had anything against the regime" (Westbam som svar på om han någonsin spelade i Östberlin innan muren föll, oktobernumret av XLR8R)

Jag var i Berlin i helgen. Alltid trevligt. Det blev ett par skivor, gamla och nya, hiphop och dubstep, house och techno. När jag skulle gå igenom säkerhetschecken på Schönefeld flygplats kollade vakten på röntgenbilden av mitt handbagage, vände sig till sin kollega och sa ”Platten”. Därefter frågade han mig om jag hade vinylskivor i väskan.”Ja”, svarade jag. ”Visa mig dem”. ”Vill du se mina skivor?”, frågade jag undrande. ”Ja, och dina cd-skivor också”. Han tittade på dem, verkade inte vilja lyssna, och önskade mig därefter en trevlig tur till Köpenhamn.

Skivorna som ni och säkerhetsvakten kan titta närmare på var följande:

Redshape ”Telefunk EP”
Don Williams ”Detroit Black EP”
Silent Servant ”The Silent Morning”
For Disco Only ”430U”
Sven Weisemann ”Let’s Swing”
Mountain People ”Mountain001”/”Mountain002”
Fenin ”Thrill EP”
Substance & Vainqueur ”Surface”/”Immersion”
Melon ”Four Seasons Part 1”
Rhythm & Sound ”Carrier”/Density Outward”
Skream ”Skream!”
Mala ”Blue Notez”/Left Leg Out”
Burial ”South London Boroughs EP”
Burial ”Distant Lights EP”
Team Shadetek ”Brooklyn Anthem”
Ghostcauldron feat. Apani B Fly ”Whole World”

Andreas Nilsson
uppdaterad 061123

Mask 500- Midas Touch

I dag har jag smsat med Tooli & Chris Beats om Midnight Star "Midas Touch" Hell Interface remix. Chris säger att det är en Boards Of Canada remix som är bäst. Tooli sa oxå den var bäst. Jag tyckte den remixen jag hittat var super, jag trodde dock att var Dj Hell, pga av namnet Hell Inteface, som varit framme. Efter lite Discogande kom jag fram till Hell Interface är Boards Of Canada så nu har vi redat ut det. Vem trodde det om dem? Tooli har så klart den på limiterad vinyl och han låter hälsa att han säljer den för en miljon.

Leta upp om om ni gillar romantiska electroversioner av soullåtar.

/A3

Turbo

Om ni ska över till Byen ikväll så stick inom Turbinehallerne och Turbotown, på Adelgade 10, då Babyman och Daniel Tjäder ska spela skivor där.Som ni ser på kartan ligger det nära Culture-Box , som ligger på Kroneprinsessegade 54, så det är bara att gå fram och tillbaka.

Synes nånstans där då.

/A3

Nurave vs Dårave- vilket är vilket?

Imorgon fredag spelar bandet Klaxons på Vega i Byen. Bandet är en del av den sk Nu-ravescenen (har även sett stavningarna Newrave & Neurave) vilket måste sägas vara en stor hype just nu, läs mer bla här och här. I Byen på lördagen är det sedan Berlin Connection Special med bla Sascha Funke, Pole och Barbara Preisinger på Culture-Box. Vissa skulle nog säga att Nu-rave (se namnet) är da new shit och att den musiken som kommer att spelas på Culture-Box är da old shit. Musikaliskt och visuellt verkar, av det jag hört samt läst, Nu-rave vara en blandning av mer kommersiell 90-talsravetechno och indiedansrock. Nytt? Sascha Funke har en intervju, som den andre DifferentAndreas gjorde, sagt att när han spelar skivor utanför Berlin tar med lite äldre grejer, dvs 2-3 månader gamla låtar! Man kan ju diskutera om allt han spelar är nyskapande men det han spelar försöker ivarjefall låta nytt.Gammalt? Fredagen kommer nog vara bäst rent partymässigt men lördagen kommer nog vara bäst musikaliskt. Hursomhelst kommer där vara nerrökta danskar på båda tillställningarna.Jag sticker nog på lördagen men jag är ju å andra sidan mer Berlinromantiker än anglofil.

/A3

Kate under ice

Gruppen Gui.tars liveset på vår klubb tillhör nog en av sommarens höjdpunkter. Så varmt, så bra. På deras myspace-sida kan man ladda ner en cover de gjort på Kate Bushs "Under Ice". Den värmer, trots namnet.

/A3

Verklighetsflykt

Nu när hösten/vintern är här, vilket i Malmö innebär att ett självmordsgrått molnlock parkerar sig över stan och man helst bara vill gå i ide fram till slutet av april, behöver man drömma sig bort till mer happy times. De som känner mig vet att så fort jag krisar så är det bara en stad jag vill åka till, Japp, Barcelona. Har insett att jag varit där alldeles för lite i år och på tok för mycket på Möllan. Lägger därför upp en bild ifrån en galet rolig kväll vi hade i Barca somras. En kväll med massor av cerveza och cava som avslutades med att jag slängde upp mitt körkort till Radio Slave i dj-båset för att jag ville presentera mig då vi haft mailkontakt. Sweet!


Ja, jag vet att det är en suddig bild som inte säger ett smack men ni som var där vet.

/A3

Vart är det på väg?

Sprang in i Daniel från Radio Dept. häromdagen. Vi snackade om vart klubbmusiken är på väg, vilken vändning den ska ta. Den så kallade poptechnon som vi känner den är på väg in i centrum, är för tillfället ganska ointressant. Daniel tipsade om Cornelius nya skruvade pop-platta, jag menade att det går tillbaka till det djupare, en dov ljudmatta som förändras nästan obemärkt. Jesse Somfay och skivbolaget Archipel, Lump på Jay Haze bolag Futuredub, att Chain Reaction-männen precis släppt nytt, att Chilenare och danskar länge har promenerat i skogen, att Michael Mayer går hand i hand med Immer 2 i Kölns parker. Ekvationen lyder alltså: Cornelius + grönområde = psykedelisk svamptrans i moll. Kanske som ett technofierat mörkt Studio; mer Detroit än Manchester, mer bas än gitarrplock. Men på klubben tror jag nog fortfarande på en utsmetad, mindre direkt version av Thomas Schumachers Oh, Baby-hit High on You.

T & F: Andreas Nilsson

Snapshots

Stor kram till alla som kom i lördags! Stort tack också till Rice Twins & John Dahlbäck!

Rave On!

/Differentnördarna

Foto: Jesper Berg

Hugg&Pepp inför morgondagen

Rice Twins minus Nicolas MakelbergeJohan

-------------------------------------------------------------------------------------
KOMPAKT-KVÄLL

DJ: John Dahlbäck
Live: The Rice Twins
Resident DJ: Chris Beats
Jeriko, Spångatan 38, Malmö
11 november, 23-03
90 kr, 70 för studenter.
OBS! Medlemmar i Hyresgästföreningen har 20% i entrén och i baren.

-------------------------------------------------------------------------------------

Japp, imorgon är det fest igen! Vi är peppade som tusan. Kom förbi och lyssna på wonderkidsen John Dahlbäck & Rice Twins!

Kram/

Differentnördarna

Trumpet-techno

I våras dansade jag lite avslaget till ett Villalobos-set klockan sex på söndagskvällen. Det kändes som standard från chilenaren och allt lunkade sakta på. Alla väntade. Helt plötsligt i den monotona promenaden tjöt en fanfar dubbelt så högt som allt annat som kom från högtalarna. Jag trodde att det var Villalobos sätt att annonsera ut att snart kommer de ni väntar på: Rhythm & Sound och Tikiman. Nu har den där fanfarlåten släppts på Playhouse. Den heter Fizheuer Zieheuer och är 37 minuter lång. Således slutar den tvärt på a-sidan för att sedan fortsätta på b. Lyssna framför allt på Fizheuer Zieheuer pt.2, en 22 minuter lång exkursion i Villalobos inre. Utan fanfar men bra.

Andreas Nilsson

The Big Luciano

Oktobernumret av amerikanska tidningen XLR8R är dedikerad till en av våra favoritstäder i Europa. Just det: Berlin. Hela numret är en guide till technometropolen. För oss i Europa kanske det inte är mycket nytt under solen i tidningen. Men en liten fickguide (kul ord på tyska) till allt intressant i staden medföljer tidningen, vilket kan vara bra att ha ibland. Att Luciano har öppnat ett café, Post26, precis vid sin översvämmade studio och Hardwax var dock en nyhet för mig. Där ska jag äta en ”The Big Luciano” nästa helg.

Vi får även läsa att Richie Hawtin och Ellen Allien dejtade under ett par månader i somras och att det tråkigaste, förutom Berlin, är människor som talar om hur fantastisk staden är. Det sistnämnda enligt BJ ”Bitter” Bastards spalt. Tittar man noga på tidningens bilder från klubben Rio ser vi dessutom malmödj:n Lady Latelicks namn på en spellista.

Apropå skvaller fick vi igår höra att två mer kända technoproducenter som bor i Berlin har slutat umgås. Anledningen är att en av dem tar för mycket droger för sitt eget bästa. Minst en av de två uppges komma från Chile.

Andreas Nilsson

Dokumentär

Gårdagen spenderades bla på museét Lousiana. När jag gick omkring där och kände mig så där härligt småborgerlig, tillsammans med en massa pensionärer, kom jag att tänka på dokumentären Techno: Lost In Bass som jag såg för några år sedan. En del av dokumentären är inspelad på en fest just på Lousiana 1996. Artisterna som interjuas känns inte så relevanta idag, de kan nog sorteras in under facket legendarer. En scen som dock fastnat är när den där tokroliga ,och enligt min mening grymt överskattade, Matthew Herbert spelar live i parken utanför museét. Sin vana trogen samplar han han massa med ljud live och bygger låtar ut av det. Under konserten ger han några stenar till några entusiastiska småbarn, de kan max vara 5 år, och låtar dem slå dem mot ett järnrör och sedan samplar han ljuden. Väldigt gulligt! De kidsen torde vara i 15 års-ålden idag och om de inte sitter framför en laptop och gör skum electronica idag så vet jag inte vilka som gör det.

Som en händelse damp det precis ner ett ex av The Knifes "Silent Shout- an audiovisual experience" i brevlådan. Trots att jag är så pass cool att jag sett The Knife live två gånger i år ska den bli intressant att se på. Dock måste jag tyckat att det rent generaellt saknas bra dokumentärer om modern dansmusik. Kan inte någon ta tag i det?

Åhh ikväll är det Junior Boys på Inkonst. Inte missa!

Gött med semester.

/Adde

Lyxfällan- Techno i TV-program part II

Eftersom jag har semester den här veckan, och jag just idag bestämt mig för att slacka,har det blivit en del eftermiddagsteve. Råkade se programmet lyxfällan på TV3. Kunde inte relatera till människorna som medverkade i programmet (de verkade rent ut sagt vara lite korkade) men vad som intresserade mig var att man ett tag spelade Nathan Fake "The Sky Was Pink" i bakgrunden. Undrar hur man tänkte då man valde den låten? Finns det inte bättre låtar som kunde spelats i programmet?

/A3

Vintern är här

Julgranen på Möllan sätts på plats.