Det handlar om betydelsen

I somras var en sådan period då jag varje dag lyssnade på Sveriges Radio, framför allt P1 och P3. Med jämna mellanrum tycker jag att den kommersiella musiken, eller popmusiken om man så vill, håller hög kvalitet och ger mig så pass mycket att radiolyssnandet betalar sig. Exempelvis när en hiphopartist klarar av att hålla sig på god fot med både marknaden och sin integritet. Eller när en popgrupp verkar tro på sig själv på ett ärligt vis. Kanske var sommaren en sådan period, eller så var jag bara glad över att kunna lyssna på svensk radio igen. Men nu är det slut. Radions utbud är mer meningslöst än på länge. Om man bortser från ett par specialinriktade program som anstränger sig lite extra för att lyfta fram intressanta artister. Eller för all del alla nätradiostationer.

Andres Lokko behandlar i SvD No Music Day, ett påhitt av Bill Drummond, ena halvan av KLF. Under en dag ska ingen musik höras, i radio, TV, butiker. Syftet var och är att belysa hur obetydlig musiken har blivit i vår vardag, hur den har förvandlats till en bakgrundstapet utan direkt syfte. Men samma skval hördes trots allt under No Music Day, om jag inte minns fel. Dagens popmusik träffar utan att beröra, inget direkt budskap, ingen tanke. Varken sändarna, i form av mediekanalerna, eller artisterna verkar vilja säga något.

Detta är inga nya, eller originella, åsikter. Men, precis som Lokko framhåller, så tål de att diskutera. Vi måste göra oss påminda om vad musik betyder för oss, vad de som skriver och producerar musik betyder för oss. Vänner, familj, och okända ifrågasätter ofta mina skivinköp, inte min musiksmak utan varför jag köper skivor över huvudtaget. Varför jag inte bara laddar ner allt jag vill ha. Det finns ju där gratis. Musikens betydelse brukar vara mitt argument.

Andreas Nilsson