Årets genre
Helt plötsligt var dubstep överallt i år. Burial gjorde ett av årets album, tiotummare blev återigen populära, techno-Petter pratade om att han nu producerar dubstep. I Malmö har vi under hösten en gång i månaden kunnat höra Kontra-Ulf kasta ut dov bas på restaurang Metro. Vi bad Leo Olofsson från Grimestep reda ut genren.
Kode9 till vänster
Dubstep har smugit uppå oss utan att vi egentligen märkt det. Starka melodier, djupa basar och släpiga ekobeströdda rytmer flyter genom vårt undermedvetna. Rastakillarna diggar, clubkidsen diggar, jungleskallarna diggar, technobrillorna gillar.
- Dubstep är inte byggt kring ansikten, personligheter och egon i samma utsträckning som grime är. Men de funkar bra ihop, för att dubstep har en mer underground infrastruktur. Kommersiell framgång är självklart önskvärd men om den inte kommer så kan det inte slå undan fötterna på scenen. Scenen har många andra starka fundament att luta sig på, säger Kode9, grundaren av bolaget Hyperdub som bland annat ger ut Burial.
- Dubstepen rör sig långsammare, scenen har inte bråttom att ta sig någonstans, jag tror det är skillnaden, fortsätter han. Kärntruppen gör bara sin grej, och det funkar för scenen växer. Hos grime verkar det finnas en hunger att ta sig väldigt långt väldigt fort vilket gör att det ibland känns som en hype utan substans.
Sedan januari i år har dubstep växt från att vara en parentes till att nästan överskugga all annan brittisk musik. Den fungerar som en mindre slick och mörkare utveckling av 2step och den står stadigt på två ben. Och skulle den tappa balansen kan den alltid räcka ut en hand och stödja sig på sin kaxigare brorsa; Grime. Och det är inte bara i Storbritannien det händer.
- Jag spelar nästan mer utanför England än i England, det är mer tacksamt, sa DJ Wonder när jag pratade med honom på Club 103 i somras. Utanför England vill publiken verkligen se oss, de kan inte låtarna lika bra som i London, de sjunger inte med, men energin är högre. De dansar med. Wonder har i dagarna släppt dubstepdoftande albumet "Welcome to Wonderland".
Att hitta begåvade dubstep-producenter utanför England är inte heller svårt; DJ Absurd (Paris), DJ 2000f/Obeah (Köpenhamn), DJ Maxximus (Berlin) och 23hz eller Numaesto (Barcelona) är ett litet urval av riktigt tunga europeiska producenter.
Termen "dubstep" användes första gången i juli 2002 av San Fransisco-baserade musikmagasinet XLR8R. Kode9 beskriver musiken för mig ganska enkelt: "Det är den senaste förlängningen av dub och baskultur".
- Det är omöjligt att inte tycka om dubstep, säger DJ Absurd. Det är för mycket bas för att man skall kunna hata det. Människor älskar bas! Det viktiga är att du har ett bra ljudsystem att spela det på och att du spelar det på hög volym.
Matt Shadetek stämmer in i påståendet.
- Jag uppskattade inte dubstep från början. Jam (Jammer från Jah Meck tha World) höll alltid på och snackade om det, om hur massiva ljud det var och hur bra det var, men jag fattade det inte riktigt. Sen var jag och såg Digital Mystikz i New York på en jätteklubb, och där, där fattade jag vad alla pratade om. Det var första gången jag hörde dubstep på ett stort, riktigt soundsystem och, ja, vad kan man säga, jag blev nästan bortblåst.
Leo Olofsson
Dubsteptoppen enligt Leo idag:
1. 23hz + Numaestro - Nemesis
2. Kode 9 - Fat Larrys Skank (Remix)
3. Abstradamus - Rattle Shake
4. Waddada - Phobe
5. Dj Wonder - Chi Flute
Bra introduktion till den brittiska sidan av dubstep är samlingsskivorna Dubstep Allstars vol 1 - 4
Bra länkar:
Dubstep på Wikipedia
Dubstepforum
Kode9 hemsida
Hyperdub
Grimestep
Tempa
RinseFM
Kode9 till vänster
Dubstep har smugit uppå oss utan att vi egentligen märkt det. Starka melodier, djupa basar och släpiga ekobeströdda rytmer flyter genom vårt undermedvetna. Rastakillarna diggar, clubkidsen diggar, jungleskallarna diggar, technobrillorna gillar.
- Dubstep är inte byggt kring ansikten, personligheter och egon i samma utsträckning som grime är. Men de funkar bra ihop, för att dubstep har en mer underground infrastruktur. Kommersiell framgång är självklart önskvärd men om den inte kommer så kan det inte slå undan fötterna på scenen. Scenen har många andra starka fundament att luta sig på, säger Kode9, grundaren av bolaget Hyperdub som bland annat ger ut Burial.
- Dubstepen rör sig långsammare, scenen har inte bråttom att ta sig någonstans, jag tror det är skillnaden, fortsätter han. Kärntruppen gör bara sin grej, och det funkar för scenen växer. Hos grime verkar det finnas en hunger att ta sig väldigt långt väldigt fort vilket gör att det ibland känns som en hype utan substans.
Sedan januari i år har dubstep växt från att vara en parentes till att nästan överskugga all annan brittisk musik. Den fungerar som en mindre slick och mörkare utveckling av 2step och den står stadigt på två ben. Och skulle den tappa balansen kan den alltid räcka ut en hand och stödja sig på sin kaxigare brorsa; Grime. Och det är inte bara i Storbritannien det händer.
- Jag spelar nästan mer utanför England än i England, det är mer tacksamt, sa DJ Wonder när jag pratade med honom på Club 103 i somras. Utanför England vill publiken verkligen se oss, de kan inte låtarna lika bra som i London, de sjunger inte med, men energin är högre. De dansar med. Wonder har i dagarna släppt dubstepdoftande albumet "Welcome to Wonderland".
Att hitta begåvade dubstep-producenter utanför England är inte heller svårt; DJ Absurd (Paris), DJ 2000f/Obeah (Köpenhamn), DJ Maxximus (Berlin) och 23hz eller Numaesto (Barcelona) är ett litet urval av riktigt tunga europeiska producenter.
Termen "dubstep" användes första gången i juli 2002 av San Fransisco-baserade musikmagasinet XLR8R. Kode9 beskriver musiken för mig ganska enkelt: "Det är den senaste förlängningen av dub och baskultur".
- Det är omöjligt att inte tycka om dubstep, säger DJ Absurd. Det är för mycket bas för att man skall kunna hata det. Människor älskar bas! Det viktiga är att du har ett bra ljudsystem att spela det på och att du spelar det på hög volym.
Matt Shadetek stämmer in i påståendet.
- Jag uppskattade inte dubstep från början. Jam (Jammer från Jah Meck tha World) höll alltid på och snackade om det, om hur massiva ljud det var och hur bra det var, men jag fattade det inte riktigt. Sen var jag och såg Digital Mystikz i New York på en jätteklubb, och där, där fattade jag vad alla pratade om. Det var första gången jag hörde dubstep på ett stort, riktigt soundsystem och, ja, vad kan man säga, jag blev nästan bortblåst.
Leo Olofsson
Dubsteptoppen enligt Leo idag:
1. 23hz + Numaestro - Nemesis
2. Kode 9 - Fat Larrys Skank (Remix)
3. Abstradamus - Rattle Shake
4. Waddada - Phobe
5. Dj Wonder - Chi Flute
Bra introduktion till den brittiska sidan av dubstep är samlingsskivorna Dubstep Allstars vol 1 - 4
Bra länkar:
Dubstep på Wikipedia
Dubstepforum
Kode9 hemsida
Hyperdub
Grimestep
Tempa
RinseFM
posted by DIFFERENT at 2:43 em
3 Comments:
Vafan! Det här hade jag tänkt göra ju på dyngan ju... Jaja, håll utkik efter dubstep for dummies framöver kanske ;)
dubilidubbstepp...The Streets e nog det närmaste pubstepp jag kommer
ses lördag
tveksamt om det är kode9 på bilden. kanske var menat som ett skämt men vad vet jag.
och för att vara en genrehora så är väl wonder inte direkt dubstep, lite mer åt grime på han va.
Har du koll eller vill du att det ska verka som du har koll ?
menar inget i artikelt innehöll ju &%("#%/¤% äsch skit samma varför bryr jag mig.
Skicka en kommentar
<< Home