Fairmont aka. Jake Fairley

In på en bakgård, upp för en trappa, nerför en annan, knacka på en dörr som öppnas av en stor man som visiterar mig, folk är förvirrade men hjälpsamma. Ägaren till klubben halsar vodka ur en flaska som om det vore vatten. Det känns som en typisk technosvartklubb i Berlin.


29-åriga Jake Fairley är nervös och tittar på sin digitalklocka. Den börjar närma sig två på måndagsmorgonen. I lokalen spelas stenhård techno och det är varmt. Fairleys alias Fairmonts musik krossar inte stenar eller ger näsblod. Hans techno är mer romantisk och drömsk. Mjukare kanske man kan säga.

- Musiken som spelas nu är inte riktigt densamma som min, säger Jake Fairley till mig på väg över det trånga dansgolvet. Som Fairmont kan jag hämta influenser från pop- och folkmusik. Det blir mer avslappnat och… romantiskt. Fairmont är sött och feminint. Jake Fairley däremot är macho och aggressiv.

- Under mitt riktiga namn gör jag musik som ligger mellan minimalistisk techno och mer rak hård techno. Det ska ha tillräcklig kraft för en stor klubb, men samtidigt kanske ha en melodi. Det är en blandning av rock n’ roll och techno, fortsätter Fairley och skrattar.

Det är Fairmont som gjort mig intresserad av Fairley, inte tvärtom. Under kort tid har det släppts tre ep:s med Fairmonts smått vänliga techno. Och när han sjunger att han vill se solen gå upp är det precis så fint som det låter.

- Jag har aldrig riktigt tänkt på hur jag gör valet att sjunga eller inte. Förmodligen ställer jag alltid mig själv frågan om det passar med sång på spåret eller inte. För det mesta passar det om jag från början har tänkt mig det. På samma vis behöver jag sällan fundera över om det är en Fairmont-låt eller Fairley-låt jag arbetar på. Detta brukar vara ganska självklart från första början.

Varma ljud och en viskande röst i ”I want to see the sun come up” blir tillsammans skön techno för tidiga morgnar när man ofta är för trött för att dansa. Och egentligen så vill man hellre vara på en strand eller i en skog, än instängd i en mörk källare, när man lyssnar på Fairmont. Sand, hav och gröna blad passar bättre än mörker, svett och rök.

Hur arbetar du i din studio?

- Den bästa musiken kommer ofta från en idé, men mycket techno kommer även från att producenten inspireras av sin utrustning. Just nu är inte min studio så bra organiserad, den ger mig resultatet jag vill men det är inte roligt att arbeta där. Jag arbetar på att bygga upp den, skaffa lite ny utrustning och organisera allt som jag vill ha det så att jag kan bli inspirerad. Men just nu måste jag ta med en idé eller melodi in i studion annars så händer ingenting.

Jag blev lite förvånad när jag hörde din musik på det danska bolaget Echocord…

- Haha, jag vet. Jag är vän med Kenneth som driver Echocord och han tyckte att min musik skulle passa dem. Men jag håller med, det är inte ett typiskt Echocord-släpp. Samtidigt så föredrar jag att jobba med vänner framför att välja bolag efter vad som är trendigt eller rätt på annat vis.

Menar du att det är vänskap som avgör vilket bolag du släpper på?

- Inte alltid till en början. Jag kände exempelvis inte James Holden som har Border Community.

Men du hade frisyren som krävdes för bolaget?

- Ja, så var det. James fick min demo men bad mig också att skicka in ett foto. ”Du har långt hår precis som vi andra, är hippie och är blyg, det blir bra”.

Fairmonts släpp på Border Community, ”Gazebo”, är också den låt som gör att publiken på den lilla svartklubben börjar jubla. Detta är 45 minuter in i Fairmonts spelning och innan hit-låten har det minst sagt varit lite dämpad stämning. Finnen Kiki, som inkluderade ”Gazebo” på sin senaste mix-cd ”Boogy Bytes”, står nu längst fram med ena fingret pekandes mot taket. Han bär vit t-shirt och moderiktig sjal.

- ”Gazebo” har verkligen förändrat synen på mig och min musik, säger Fairley strax innan konserten. Efter ”Gazebo” har jag märkt hur jag blir behandlad annorlunda av folk här i Berlin. Vissa hälsar annorlunda. ”Hey Jake, nice to see you”, fortsätter han med förställd röst.

”Gazebo” är diskret trance och ligger helt korrekt i tiden. Detta är Jake Fairley medveten om men kan ändå inte låta bli att visa en viss irritation. Han är dock ett par gånger under vårt samtal noga med att inte nämna några namn på personer han berättar om. Medietränad tänker jag först men i själva verket handlar det nog mer om en viss blyghet och kanske också respekt. Han verkar inte gilla att stå i rampljuset.

- Därför är Berlin perfekt för mig. I en mindre stad kan man bli betraktad som kändis efter endast ett par framgångsrika släpp. Jag skulle ha känt mig obekväm i den situationen.

Så du har inga planer på att flytta tillbaka till Kanada?

- Inte just nu. Jag har flickvän här och i Berlin kan jag också leva på det jag tycker om att göra. Här är så pass billigt att jag inte behöver ett vanligt dagsarbete bredvid min musik.

Fairmont spelar live imorgon på Culture Box i samband med Copenhagen Label Collaboration Festival. Förfesta med sill och nubbe.

T: Andreas Nilsson F: Leo Olofsson