Jesse Somfay
I höstas, och för all del fortfarande, fick kanadensaren Jesse Somfay mig att stirra in i väggen i nästan 13 minuter. Det händer nästan varje gång jag lyssnar på hans låt ”For a Brief Moment, I was There”; ett långt ljudlandskap som man, om man vill, också kan dansa till en tidig morgon. Låten består av skärande ljud och en bred bas som nästan låter sprucken.
Drömskt, välbalanserat och vackert är adjektiv jag associerar till varje gång jag hör 20-åriga Somfay. Nu senast har det varit hans bidrag till Traums samling Interkontinental 5, ”Fabergé”, och hans släpp på Archipel, ”A Closing Out of the Sky”.
Ett par korta frågor gav längre svar som lite förstärkte mina misstankar om att Jesse Somfay funderar en del.
En skivbutik i Sverige kallade din musik för ”musik för emotionella”, jag tänker på romantik.
- Det är en rolig beskrivning. Personligen tänker jag inte att min musik är för romantiker mer än för någon annan. Om du tänker på romantisk ur en filosofisk synvinkel kanske man kan säga att den är romantisk. Musiken är vild, stor och innehåller mycket som är drömskt och mystiskt. Men om romantiska personer tycker om min musik är ju det bara cool. Ju fler glada människor desto bättre.
Har du ett särskilt syfte med din musik?
- Den enda avsikten jag har med min musik är att göra sådant som jag gillar. Musiken ska vara öppen, kreativ och inspirerande. Jag tycker om att se hur andra reagerar på den. Jag vill att lyssnaren ska tas över av min musik, de ska bli ett med musiken och utifrån det skapa deras egna historier och upplevelser. Det är det som är det stora med musik, att alla upplever den aningen olika. Det är ett universellt språk som alla förstår, samtidigt som det är olika för alla.
Vad vill du säga med dina ofta långa låttitlar? Är de ett substitut för sångtexter?
- Jag tycker mest att de ser och låter bra när jag skriver dem. De har ju sina egna små innebörder för mig, men dessa kommer ofta efter att titeln är skriven tillräckligt intressant. Men titlarna kan inte ersätta texter, de är endast en del av paketet som lyssnaren kan ta vad de vill ifrån. Jag har också på senare tid börjat skriva korta titlar, det ska inte kännas som att man läser en bok. En dag vill jag också skriva mina egna texter och ha sång på mina låtar, även min egen röst. Många artister som vill verka ”underground” undviker ofta sång men jag bryr mig inte så mycket. Om jag gillar det så gör jag det.
På din webbsida skriver du mycket om öppenhet inför konsten. Hur skulle du definiera detta och tror du att det är möjligt att se ett sådant förhållande i en artists arbete?
- Öppenhet definierar jag som en vilja att släppa på vissa gillande och ogillande och istället ge saker en chans. Det gäller att gräva lite och när man väl hittat vad man gillar så ska man fokusera sin energi på det istället för på det som inte gillas. Jag uppskattar sökandet efter något nytt och spännande och varje gång jag hittar något jag gillar tar jag det till mig och fortsätter söka efter mer. Jag tror att man kan se detta i artisters arbete, särskilt på senare tid. Många släpper på inställningen om vad som är bra eller dålig musik och istället gör den musik som representerar vad de gillar och tycker om. Det är också på detta sätt jag vill göra saker.
Ovanstående förutsätter att du är helt fri i din kreativa process. Är du det, eller märker du av tryck från andra?
- Jag ska vara ärlig och säga att ibland är det påtryckningar från andra. Ibland kräver skivbolag saker från en men jag har lärt mig att hantera det. Jag är inte den som tvingas in i något, jag är ganska envis. Med andra ord är jag helt fri i den kreativa processen men om jag tycker att några förslag verkar värda att undersöka så gör jag det. Men på mitt eget sätt. Min musik måste komma från hjärtat och om skivbolaget gillar det så är det bra, om inte så är det deras val. Kreativiteten kan inte förpackas eller ramas in. Den måste vara helt fri. Ibland kan små regler hjälpa men i slutänden kan du också bryta dessa. Jag upplever konst som något mjukt och det är inte meningen att det ska vara strikt.
På din webbsida och blogg skriver du även en del om att bryta ner barriärer. Syftar du endast på musik eller också på andra kulturformer och på samhället i övrigt?
- För det mesta syftar jag på musik när jag talar om att bryta ner gränser. Men jag skulle absolut vilja se att gränser bröts även inom andra kulturformer. När det gäller samhället i stort så vore en ökad acceptans inför varandra underbart, men som allting annat så kräver det arbete. Människor är ofta lata och gör ofta inte tillräckligt för att acceptera nya saker. Men det går inte sällan bra för dem som tar risken och anstränger sig för att vara öppna. Det finns fler möjligheter för dem som är öppensinnade.
För tillfället jobbar Jesse Somfay på ett otal remixer, bland annat för Ooze (soloprojekt från Sebastian Mullaert i Son Kite), Vicknoise och Stuart McKeown. Nyligen släpptes också egna singeln "Flight of Disposition" på Budenzauber och senare i år kommer även "Jewelsweet Grove" på Hermano. I oktober väntar en europaturné som förmodligen kommer att innefatta Tyskland, Spanien och Frankrike.
Andreas Nilsson
Drömskt, välbalanserat och vackert är adjektiv jag associerar till varje gång jag hör 20-åriga Somfay. Nu senast har det varit hans bidrag till Traums samling Interkontinental 5, ”Fabergé”, och hans släpp på Archipel, ”A Closing Out of the Sky”.
Ett par korta frågor gav längre svar som lite förstärkte mina misstankar om att Jesse Somfay funderar en del. En skivbutik i Sverige kallade din musik för ”musik för emotionella”, jag tänker på romantik.
- Det är en rolig beskrivning. Personligen tänker jag inte att min musik är för romantiker mer än för någon annan. Om du tänker på romantisk ur en filosofisk synvinkel kanske man kan säga att den är romantisk. Musiken är vild, stor och innehåller mycket som är drömskt och mystiskt. Men om romantiska personer tycker om min musik är ju det bara cool. Ju fler glada människor desto bättre.
Har du ett särskilt syfte med din musik?
- Den enda avsikten jag har med min musik är att göra sådant som jag gillar. Musiken ska vara öppen, kreativ och inspirerande. Jag tycker om att se hur andra reagerar på den. Jag vill att lyssnaren ska tas över av min musik, de ska bli ett med musiken och utifrån det skapa deras egna historier och upplevelser. Det är det som är det stora med musik, att alla upplever den aningen olika. Det är ett universellt språk som alla förstår, samtidigt som det är olika för alla.
Vad vill du säga med dina ofta långa låttitlar? Är de ett substitut för sångtexter?
- Jag tycker mest att de ser och låter bra när jag skriver dem. De har ju sina egna små innebörder för mig, men dessa kommer ofta efter att titeln är skriven tillräckligt intressant. Men titlarna kan inte ersätta texter, de är endast en del av paketet som lyssnaren kan ta vad de vill ifrån. Jag har också på senare tid börjat skriva korta titlar, det ska inte kännas som att man läser en bok. En dag vill jag också skriva mina egna texter och ha sång på mina låtar, även min egen röst. Många artister som vill verka ”underground” undviker ofta sång men jag bryr mig inte så mycket. Om jag gillar det så gör jag det.
På din webbsida skriver du mycket om öppenhet inför konsten. Hur skulle du definiera detta och tror du att det är möjligt att se ett sådant förhållande i en artists arbete?
- Öppenhet definierar jag som en vilja att släppa på vissa gillande och ogillande och istället ge saker en chans. Det gäller att gräva lite och när man väl hittat vad man gillar så ska man fokusera sin energi på det istället för på det som inte gillas. Jag uppskattar sökandet efter något nytt och spännande och varje gång jag hittar något jag gillar tar jag det till mig och fortsätter söka efter mer. Jag tror att man kan se detta i artisters arbete, särskilt på senare tid. Många släpper på inställningen om vad som är bra eller dålig musik och istället gör den musik som representerar vad de gillar och tycker om. Det är också på detta sätt jag vill göra saker.
Ovanstående förutsätter att du är helt fri i din kreativa process. Är du det, eller märker du av tryck från andra?
- Jag ska vara ärlig och säga att ibland är det påtryckningar från andra. Ibland kräver skivbolag saker från en men jag har lärt mig att hantera det. Jag är inte den som tvingas in i något, jag är ganska envis. Med andra ord är jag helt fri i den kreativa processen men om jag tycker att några förslag verkar värda att undersöka så gör jag det. Men på mitt eget sätt. Min musik måste komma från hjärtat och om skivbolaget gillar det så är det bra, om inte så är det deras val. Kreativiteten kan inte förpackas eller ramas in. Den måste vara helt fri. Ibland kan små regler hjälpa men i slutänden kan du också bryta dessa. Jag upplever konst som något mjukt och det är inte meningen att det ska vara strikt.
På din webbsida och blogg skriver du även en del om att bryta ner barriärer. Syftar du endast på musik eller också på andra kulturformer och på samhället i övrigt?
- För det mesta syftar jag på musik när jag talar om att bryta ner gränser. Men jag skulle absolut vilja se att gränser bröts även inom andra kulturformer. När det gäller samhället i stort så vore en ökad acceptans inför varandra underbart, men som allting annat så kräver det arbete. Människor är ofta lata och gör ofta inte tillräckligt för att acceptera nya saker. Men det går inte sällan bra för dem som tar risken och anstränger sig för att vara öppna. Det finns fler möjligheter för dem som är öppensinnade.
För tillfället jobbar Jesse Somfay på ett otal remixer, bland annat för Ooze (soloprojekt från Sebastian Mullaert i Son Kite), Vicknoise och Stuart McKeown. Nyligen släpptes också egna singeln "Flight of Disposition" på Budenzauber och senare i år kommer även "Jewelsweet Grove" på Hermano. I oktober väntar en europaturné som förmodligen kommer att innefatta Tyskland, Spanien och Frankrike.
Andreas Nilsson
posted by DIFFERENT at 3:37 em
5 comments
