onsdag, november 28, 2007

Justus noch einmal...


Den här intervjun publicerades i Brus nr.1, 2004. På lördag spelar Justus Köhncke på The Rumble i Malmö. Därför slänger vi upp texten här också.

Justus Köhncke gör techno i ena stunden och schlager-pop i andra. När BRUS träffade honom i Berlin ville han mest prata om gränser mellan människor, saknaden av en enda identitet och att det mesta är ett spel för gallerierna. Vi ville tala om kärlek och tyska låttexter. Vi möttes på halva vägen.

Utsatt tid för intervjun var 23.00. Klockan 01.30 frågar tyska MTV snällt om de kan få göra sin intervju före mig. Jag har inte bråttom, problemet är mer att ingen har sett till Justus Köhncke. Klockan två hittar vi honom dock med några tjejer i en soffa. En försynt man i glasögon som har passerat tonåren för ett bra tag sedan dras iväg av MTV.

Justus Köhncke har gett mig huvudbry den senaste tiden. Jag har inte riktigt förstått mig på honom, tysken som ena dagen kan släppa den mest utsökta, smått monotona technon för att i nästa sekund framföra schlager-pop på tyska. Någon gång har jag tänkt att han endast driver med sina lyssnare.

Men är det något som hörs i Justus Köhnckes musik, och då framför allt i låtarna han sjunger i, så är det att han verkar vara en romantisk man. Han låter smått kär, småkåt och drömsk mest hela tiden. Och ibland lite olycklig. Som i titelspåret på hans album "Was Ist Musik?" där han sjunger om sitt förhållande till det trollbindande men samtidigt mycket märkliga fenomenet som musik faktiskt är. Dessa känslor som framkallas med hjälp av instrument och noter.

Är du en romantisk man?
- Mycket! Och det hoppas jag att jag visar i mina texter och min musik.

Vad är din definition av kärlek?
- Oh, fuck! Come on. Love is the ultimate goal och jag praktiserar det genom min musik.

Justus Köhncke är uppväxt med radion påslagen. Han spelade in alla topplistor som liten och tycker att den bästa längden för en radiolåt är 3 minuter och fyrtio sekunder. Eller ännu bättre: 2 minuter och fyrtio sekunder. Justus kärlek för klassiska pop-melodier är tydligt.

Vissa av dina låtar påminner ibland mycket om en hybrid mellan schlager-pop och techno. Speciellt schlager förknippas inte sällan med ironi, men samtidigt låter du väldigt ärlig och allvarlig i dina texter.
- Jag är aldrig ironisk, många tror det men det är jag inte, säger Justus Köhncke och verkar nästan lite förnärmad. Mina texter är mycket viktiga för mig och därför också menade för att tas på allvar.

Men om texterna är så viktiga för dig, varför sjunger du då på tyska? Ett språk som inte alltför många behärskar?
- Du var från Sverige, va? Ni brukar väl förstå tyska ganska bra? Jag sjunger på tyska för att jag tycker om språket, det har ett djup.

En låt som har förbryllat mig är "Weiche Zäune" [Mjuka staket]. Vad handlar den om?
- En vän till mig som är konstnär gjorde ett verk som bestod av ett staket i mjukt material. Det visade sig att vi hade samma syn på gränser mellan sociala klasser och andra hierarkier i samhället. Det ska inte finnas några gränser mellan människor anser jag. Det är det som "Weiche Zäune" handlar om. Jag har förresten spelat in en ny version av den låten för mitt nya album, en raggaversion.

Justus Köhnckes kommande album bär titeln "Doppelism" och beräknas släppas i december på skivbolaget Kompakt. Precis som på föregångaren "Was Ist Musik?" kommer det innehålla både techno för dansgolvet och pop för hemmet.
- Albumet kommer att förvåna många. Det kommer innehålla vissa rena poplåtar. En låt heter "Where are You?", bara titeln berättar ju att det är popmusik. Det är också detta som albumtiteln syftar på, det dubbla budskapet som vi alla spelar på. Jag släpper både dansant techno och låtar som går mer åt traditionell pop-musik. [Kompakt-bossen] Michael Mayer var en aning tveksam inför mitt förra album "Was Ist Musik?". Men han tog risken och det gick ju hem.

När Justus Köhncke framträder live är hans kollega Fred Heimermann med på scen. Samma man som bland annat spelar gitarr på 12“ "Zwei Photonen" som släpptes tidigare i år. Köhncke jämför live-konserter med rollspel och teater.
- Det är mycket show, med mycket performance och sång. Jag spelar en roll på scen, det är skådespeleri. Så fort jag kommer upp på scen så släpper jag loss, du kommer att få se det ikväll också trots att jag bara ska spela skivor.

När Justus Köhncke ställer sig bakom skivspelarna strax efter fyra på morgonen är det nästan tomt på dansgolvet framför honom. Kanske beror det på att Richie Hawtin spelar på annan plats i staden samma kväll. Köhncke verkar dock inte bry sig nämnvärt om det utan ser nöjd ut när han lägger på första skivan. Ett dj-set med Köhncke visar sig innehålla allt från disco via hiphop-samplingar till technon som Kompakt är känd för. Mixningen sker inte friktionsfritt. Men det berör inte 37-årige Justus där han står i kamouflagemönstrad jacka bakom skivspelarna och dansar och sjunger med i låtarna. När han avslutar sitt set med en låt av Erlend Øye står den norske upphovsmannen själv mitt på dansgolvet, med båda armarna rakt upp i luften, och sjunger oblygt med i sin egen text.

Nästa dag väcks jag klockan halv ett av ett SMS:
"Justus still crawls. Richie does what he always does – looking strange. Happy ending."

"Dobbelism" kom senare att heta "Dobbelleben". Justus Köhnckes bästa låt är fortfarande "Timecode".

Andreas Nilsson

tisdag, november 27, 2007

Fältintervju


Bild ifrån takterassfesten. Foto: Jesper Berg

Jag gjorde precis en intervju med The Field. På Rodeos hemsida kan ni läsa den.

/Adde

måndag, november 26, 2007

Veckans Old School Pt II



Sven simmar med delfiner. Balearic meets Goa.

/add E

Veckans Old School



Fejsbok:
Hardfloor is lost in the silverbox.

/Adde 3003

lördag, november 24, 2007

Hey Music Lover


Dagens "denhadejagglömtattjaghade" S'Express "Hey Music Lover" (G-OO-D Vibration Mix). Bra acid som man brukade säga.

Music is my life!

/Addemski

tisdag, november 20, 2007

Take me to Berlin


Nästa helg igen,lördagen den 1 dec för att vara exakt, tar Sverige över Berlin. Dels gör turnén Take me to sweden stopp på klubben Weekend där bla Agaric, Martinez, Style of Eye kommer att spela. Samma kväll på klubben Watergate kommer Minilogue spela live.

Die dumme schweden?

/Adde

måndag, november 19, 2007

Modeselektor i Tokyo


Mr & Mrs Beats på Modeselektors spelning i Tokyo. .Undrar om Modeselektor spelade sin gamla hit "Rave Anthem"

Till nästa år då ska jag sparat ihop pengar till en resa dit. Våren ska visst vara sweet i Tokyo?

/Adde-san

fredag, november 16, 2007

Oväntat



Shackleton remixar Simian Mobile Disco.

Kontramusik remixar The Rumble.

/Adde

torsdag, november 15, 2007

Pengabrossan


Efter en narcissistisk googling dök följande upp. Japp det är jag som är Bruce Springsteens största fan. Jag gillade dock Monster litegrann då de var ska.


/Adde

söndag, november 11, 2007

Bug


Tänkte börja det här inlägget med att påpeka att jag förra året sökte ett jobb på Beatport, att jag har samma amibivalenta inställning till nedladdning som alla andra samt att jag tycker att internet, också som alla andra, har revolutionerat & demokratiserat musikvärlden på många sätt, både bra och dåliga

Med det sagt. Igår stannade jag hemma på kvällen och kollade på senaste nr av Slices. Förutom en bra intervju med Shinedoe, heja henne!, samt ett inslag som kändes som en lång reklamspot för Fabric var där en intervju med Steve Bug. Steve Bug är en av de mer kända tyska djarna och grundaren till bla skivbolaget Poker Flat. Intervjun var lite sådär skojfrisk som intervjuerna på Slices ibland kan vara, tyskarna har visst humor men ganska corny sådan, men ändå lite intressant. Bla diskuterade Bug vilken roll en dj bör ha. För honom handlade om att underhålla publiken genom att se känna på vad publiken vill ha och inte låsa upp sig alltför mycket i ett förövat "djset".

Det jag tyckte var mest fascinerande var sättet som han spelar och införskaffar musik. Bug hade tidigt börjat använda utrustning såsom Traktor Scratch och Serato. Lite för att kunna mixa bättre men även ha ett större utbud med låtar med sig. Dock köper han aldrig några mp3:or! I Slices berättar han hur han ett par gånger i veckan går ner till sin favoritskivaffär och köper nya vinylskivor. När han sedan kommer hem spelar han in låten via sin studiomixer in i datorn, allt för att få det bästa ljudet, något analt men iallfall. Sedan stoppar han in vinylskivan osorterad i sin stora samling. Anledningen till detta något omständiga sätt var bla att han gillade den mänskliga kontakten i skivaffären, dvs att kunna prata med en person och få lite tips. Ah! Detta är intressant. Nu kan man först inflika att en skivaffär som säljer dansmusik, precis djkulturen överhuvudtaget, är en ganska jobbigt grabbig grej. Att som tjej komma in i denna värld är nog både svårt och förknippat med hel del förnedring, men iof varför skulle djkulturen skilja sig från resten av samhället. Internet har nog faktiskt inneburit att fler tjejer vågat sig in i denna värld utan grabbigheten.

Men om man bortser från detta så är det intressant det här med mänsklig kontakt och skivaffärer. Det är ändå något särskilt med att stå i en bra skivaffär och bläddra bland skivor för att sedan ha möjligheten att lyssna på hela låten istället för max en och en halv minuter långa ljudklipp. Nu finns det ju inte så många fysiska skivaffärer kvar, bla pga att de har svårt tävla mot affärer som säljer vinyl via internet eller Beatport & Itunes. Men de som finns kvar bör man nog gå in och sponsra då och då. Nu kan man såklart invända att musikbloggar,diverse communitys och de rekommendationer som dyker upp när man beställt en skiva hos någon näthandlare att de som köpt den låten även köpt den här låten osv, är det nya sättet att tipsa och uptäcka ny musik. Det är sant. Här tror jag att man brukar pratat om internets collective intelligens eller något. Dvs genom filter, sökmotorer försäljningtips och odylikt blir vi tipsade om saker Men ibland undrar jag om inte detta kan leda till en viss likriktning ändå? Men det får de svara på som vet mer om detta.

/Adde

lördag, november 10, 2007

Kosi Annan



Ha. Jag har inte hört Dj Kozes remix av Matthew Dear innan. Somrig. Förresten är jag väldigt sugen på att åka till Kozes hemstad Hamburg. Det verkar vara som Malmö fast större & bättre, inte så svårt iof.

/Adde

torsdag, november 08, 2007

Algen


Bild från playan i Barca.

Imorgon kommmer Berlinetten Ellen Allien till Malmö och då kan det kanske vara roligt att berätta en gammal anekdot relaterad till henne. Hösten 2003 var vi några som försökte boka henne till Malmö, oh vad tidiga vi vaaaar. I det första mailet som vi fick stod det att hon visst var ledig det aktuella datumet och att hon kostade 200 euro plus resa. 200 euro! Denna summa analyserade vi och kom fram till det var ju väldigt billigt men att de är ju inte så rika i Berlin så det kunde nog stämma. Självklart damp det ner ett mail några timmar senare om att det saknades en nolla på summan. Så smarta var vi. Jag kan också nämna att vi hösten 2004 kollade upp för skojs skull vad Justice skulle kosta att boka. Då bokades de genom Gigolo och kostade 1200 euro. Lite skillnad det.

/Adde

onsdag, november 07, 2007

Gå i ide



Jag vet inte med er men jag skulle tänka mig att somna nu och vakna upp i början av april. Har aldrig lärt mig att uppskatta det här med årstider. Ge mig ett land där det är vår 9 månader om året och resten sommar. Tänk om man skulle emigrera till ett land med mer solsken. Sicken hjälte man skulle vara för ens efterföljande generationer.Kom inte dragandes med den globala uppvärmningen då jag tror att den bara kommer att leda till att Sverige får ett klimat mer liknande Storbrittanien.

/Adde

tisdag, november 06, 2007

Gui.tar heroes


Våra kompisar Gui.tar är återigen med på en Fabric mixcd. Den här gången är det Steve Bug som på Fabric 37 avslutar med Gui.tars "Red Doggy". Bra där! Sedan har vi hört något om ett samarbete med Gui.tar, Daniel Wang och ena halvan av Captain Comatose.

/Adde

söndag, november 04, 2007

Different i december



Kärt barn har många namn. I december kommer Matthew Dear spela som Audion på en fest i Malmö!

Kram/
Differentmännen